▲

Älska mig för den jag är och inte den jag borde vara. Om inte har du tyvärr ingen plats i mitt hjärta!

Jag visste först inte vad jag skulle skriva om, det finns så många galna, roliga, tråkiga och konstiga stunder i mitt liv som alla vore perfekta att ta upp under denna rubrik.

Jag har många minnen från när jag var liten, jag har slagit upp hela ansiktet, matat min lillasyster med stearin, klippt lugg på mig själv som 4-5 åring, gjort galna hyss, kraschat med en lådbil, fått en kompis att gråta hysteriskt genom att lägga en låtsasorm utanför huset och massa mer. Men jag minns en sak lite extra, det är ett mycket fint minne.

Det var hösten när jag var 6 år gammal, Lovisa var 4 år och Victoria var vid den här tiden inte född. Men jag kommer till det. Jag minns att Lovisa och jag lekte när mamma plötsligt ropar ut oss i köket där också pappa var. Hon drog upp oss på varsitt knä och sa något i likhet med: Jag har något i min mage, kan ni gissa vad det är? Och så tog hon fram en bild, det var en ultraljudsbild, något som jag då aldrig sett innan. Vi började vilt gissa, det var skalbaggar, maskar och andra vilt galna gissningar. Vi hade inte en tanke på att det kunde vara ett barn som låg i mammas mage. En syster som skulle heta Victoria.

Jag kan inte välja vem som är min allra bästa vän, jag har så många men alla är bästa vänner på olika sätt. De jag kan prata med om allt, de jag har sjukt kul med, de jag vill göra allt med, de som alltid finns där, de jag kan ha tråkigt med men ändå ha kul, de som löser problem, de som vill göra saker med mig. Alla har dessa egenskaper men olika mycket av dem, precis som en bil har olika egenskaper och olika mycket av snabbhet och accelering m.m.

Evelina - Henne kan jag prata med om ALLT, hon finns alltid vid min sida och av någon anledning så tänker vi precis likadant. Vi har alltid kul tillsammans och det spelar ingen roll vad vi gör, vi kan sitta och glo in i en vägg tillsammans men ändå kan det vara den bästa stunden på länge. Soulmate.

Amanda - Min ängel från Linköping. Vi gick tillsammans på grundskolan då hon pendlade varje dag till Norrköping. Vi fann varandra direkt, blev bästa vänner och har hållt ihop sedan dess. Vi träffas inte ofta men när vi väl träffas så har vi alltid massor att prata om och vi vet precis vart vi har varandra, vi har kul och jag kan verkligen vara mig själv. Vi är menade för varandra, bästa vänner föralltid.

Gänget - Malin, Vickan, Jennie, Thina, Carro, Malin, Johline, ni betyder alla otroligt mycket för mig. Alla på olika sätt men jag har alltid, ALLTID kul med er, hela gänget eller var och en. Ni är mina problemlösare, krogkompanjoner och bästa vänner. Mitt tjejgäng. År 2011 kommer bli ett grymt år med er, resor, utgångar, myskvällar, slappdagar, fikor på stan, ja allt som vi kan uppleva tillsammans.

Jag älskar er!

Idag är det julafton, tro det eller ej. Tiden har gått så otroligt fort, jag fattar inte!? I alla fall så blev jag väckt i morse vid halv 10, det var jobbigt att gå upp men tanken på vilken dag det var fick mig att orka upp. Fick lite morgonklappar och åt en god julsmörgås, gott! Fixade sedan iordning det sista med julklapparna, städade det sista i rummet och for iväg till stallet.

I stallet tog vi in alla hästarna från hagen eftersom vi hade intaget, mockade och gjorde mat till Faxen.. Vi fixade allt snabbt för att sedan åka hem och göra iordning oss. Klockan 3 kom mormor och morfar, då började även kalle anka och som tradition bänkade vi oss framför tvn. Våra kusiner och morbröder med respektive firade inte med oss i år utan med deras sida av släkten så det blev lugnt. Det blir en lilljul på måndag med dem.

Nu ikväll har jag legat framför tvn, slappat och käkat julgodis. Vilket svullo. Känns skönt att veta att det inte bara är jag som äter MYCKET på julafton haha.

Ja det var väl min dag lite kortfattat. God jul på er!

Det finns så många olika sorters kärlek, det finns överallt och i allt. Bara ordet ger en mäktig känsla, KÄRLEK. Så vackert och så fint, så mäktigt så skört. Det är det mest meningsfulla ordet i världen.

Kärlek är svårt, det kan göra så otroligt ont och bara den som verkligen har känt på hjärtesorg vet hur det känns. Samtidigt kan det vara den mest underbara i världen, när det känns som man har världens alla fjärilar i magen och man tror magen ska vända sig ut och in. När man har ett hjärta så fullt av pumpande kärlek så man tror det ska rinna över och när man känner sig som den lyckligaste personen i världen. Jag har känt båda. Jag har blivit så sårad jag aldrig trodde jag skulle bli, jag har gråtit och jag har kännt hur en del av mig försvunnit. Men jag har också varit så kär så jag trippat på tå och flygit runt med änglavingar.

Kärlek är något som delas mellan två personer, en känsla som är unik och vacker och endast kan kännas mellan två individer. När två delar allt i hela världen, när inget annat spelar någon roll och när hela världen kan rasa samman men man fortfarande står upp på grund av honom. Då allt sker och görs men tankarna kring honom och man bubblar och ler hela dagarna.

Kärlek är så otroligt mycket, det går inte beskriva. Jag skulle kunna sitta här i timmar och beskriva alla sorters kärlek, tangenterna skulle bli utslitna och jag skulle ha kramp i fingrarna. Jag skulle kunna beskriva alla känslor, frågor och tankar men ni skulle bli uttråkade.

Det här är kärlek för mig. Sammanfattat.

Jag har världens bästa föräldrar, det vågar jag faktiskt påstå. Vilken tur jag har, min älskade mamma och pappa! De ställer upp för mig i vått och torrt, de finns alltid vid min sida och stöttar mig genom allt. Genom glädje och sorg, genom lycka och hat. Jag känner mig verkligen trygg i deras närhet och jag kan prata med dem om allt. Jag är nästan lite bortskämd.

Mina föräldrar bor ihop, vi bor i en stor villa och har en hund, vi har till och med en volvo. Typiskt svennar. Haha. Jag får inte allt jag suktar efter men jag får mycket, kläder, prylar, resor med mera. Och så har jag ju min häst som kostar skjortan. Jag har det bra, jag har det bra som har just mina föräldrar. Jag kan skratta mig lycklig.

Tack för allt, tack för att ni är ni.

Jag älskar er <3

 

 

 

 

Min första kille blev jag tillsammans med när jag var 5 år gammal. Vi gick i samma femårsgrupp och lekte mycket med varandra, vi var jämt och hade riktigt kul ihop. Att man var ihop då var väl mer att man var som bra kompisar och gillade att leka tillsammans. Det gjorde vi, vi var bästisar.

Jag minns framför allt alla hjärtans dag, vi var då 6 år gamla och gick inte längre i femårsgruppen tillsammans. Din syrra gav sin kille marsmallows-hjärtan och du ville göra likadant. Jag och Lovisa var ute och lekte när du kom och du fick skjuts av din mamma. Du kom fram till mig och gav mig ett paket fyllt med rosa och vita hjärtan, när du gjort det sprang du genast in i bilen lite rödaktig om kinderna. Jag förstod inte riktigt varför jag fick dessa hjärtan men de var goda så jag var glad.

Vi gled ifrån varandra med åren men när vi var 11 träffades vi på ett skoldisko. Du sa att vi aldrig gjort slut och därför var tillsammans precis som förut. Vi höll ihop den kvällen men det blev inget mer.

Idag hälsar vi på varandra men inget mer, vi känner inte varandra idag. Vi har inte ens varandra på msn. Vi delar många roliga minnen tillsammans och vi båda var varandras första kärlek. Det kommer vi alltid ha gemensamt. Även om kärlek inte betydde samma sak då som nu så var det ändå den första sortens kärlekskänsla. Min första kärlek var Erik.