Vad är jag utan detta?


Den bästa tiden i mitt liv, hela mitt liv fram till flytten till Jönköping. Jag är halv. Förstår verkligen inte hur man kan sakna något så mycket som jag faktiskt gör. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på ridningen. Jag önskar jag hade pengar, en häst och kunde satsa som jag gjorde förut, då vi åkte runt i hela småland och östergötland för att tävla, kvala och göra det jag älskar allra mest.
.
Jag saknar att mocka, tillbringa hela dagar i stallet, att frysa tår och fingar av sig under kalla vinterdagar, alla underbara uteritter, träningspass som går åt skogen, träningspass då lyckan är total och att stå där på prispallen.
.
Jag saknar Sally, min prinsessa som nu är en ängel, jag hade henne från jag var 11 till förra hösten, 7 år. Hon var världens bästa häst, den bästa du kan tänka dig på alla sätt och vis. Vi lärde varandra allt om dressyr för ingen kunde något från början, från ingenting upp till ett SM kval. Den dagen kom jag till tävlingen och hade pluggat in fel program, jag klarade det ändå! Vilken lycka.
.
Och jag saknar Faxen, den knäppaste hästen du kan tänka dig. Han charmade alla med sin personlighet och sitt översociala jag. Honom var det jag som utbildade och tog från en galen bäbis till en stilig kille. Världens underbaraste, även om man kunde tro att han hade de flesta bokstavskombinationer ibland. Jag hade honom från han var 4 år till i somras när jag flyttade, i 4 år. Han bor idag i Kiruna men han verkar ha det bra!
.
Det är konstigt att ha ridit sen man var 5 år, haft häst sen man var 8 år, och sen en dag helt plötsligt sluta. En dag kommer jag bli galen, men en dag kommer jag vara där igen, uppe på hästryggen. På en fin häst, min häst.

Postat av: M

Vad fint skrivet! <3 <3 <3

2012-03-12 @ 09:27:01
Postat av: Anonym

Oj, så vackert skrivet!!! Man kan verkligen känna hur Du känner! Kram!

2012-03-26 @ 12:19:55
Postat av: Gittan

Så vackert skrivet! Man kan verkligen känna hur Du känner!!!

2012-03-26 @ 12:22:23



* Namn:


* E-mail: (Ser endast jag)

Blogg/hemsida:

Din kommentar: