▲

Jag visste först inte vad jag skulle skriva om, det finns så många galna, roliga, tråkiga och konstiga stunder i mitt liv som alla vore perfekta att ta upp under denna rubrik.

Jag har många minnen från när jag var liten, jag har slagit upp hela ansiktet, matat min lillasyster med stearin, klippt lugg på mig själv som 4-5 åring, gjort galna hyss, kraschat med en lådbil, fått en kompis att gråta hysteriskt genom att lägga en låtsasorm utanför huset och massa mer. Men jag minns en sak lite extra, det är ett mycket fint minne.

Det var hösten när jag var 6 år gammal, Lovisa var 4 år och Victoria var vid den här tiden inte född. Men jag kommer till det. Jag minns att Lovisa och jag lekte när mamma plötsligt ropar ut oss i köket där också pappa var. Hon drog upp oss på varsitt knä och sa något i likhet med: Jag har något i min mage, kan ni gissa vad det är? Och så tog hon fram en bild, det var en ultraljudsbild, något som jag då aldrig sett innan. Vi började vilt gissa, det var skalbaggar, maskar och andra vilt galna gissningar. Vi hade inte en tanke på att det kunde vara ett barn som låg i mammas mage. En syster som skulle heta Victoria.